Träning 111 dagar i rad! Är jag galen? Borde jag inte vilat någon gång ibland? Och framförallt – har jag fått drömkroppen?
Jag minns när det började (1:a januari 2021), men jag minns knappt hur det började. Kanske var det en strävan efter tydlighet (att träna mycket vs att träna alltid), kanske var det en vilja att förändras (och jag ville ju inte träna mindre), kanske var det som en reaktion på en osäker omvärld – att reducera risken med det jag kunde påverka. Till slut fick denna tränings-streak (22:a april 2021) ett vackert men abrupt slut i och med att jag diagnostiserades med Covid, efter 111 dagar träningsdagar i dagar.
Det fanns aldrig ett uttalat mål – som att nå 100 träningsdagar i rad – utan en vilja att träna tills den dag något skulle stoppa mig. I takt med att dagarna ramlade på var det ju förvisso ibland folk som frågade om jag fortfarande “höll på”, men något strikt räknande var det inte frågan om. Träning bör aldrig vara ett projekt, det är en process som pågår hela livet. Genom att gå från att träna 4-6 dagar i veckan till 7 dagar i veckan blev det en mycket stabilare rutin, ungefär som tandborstning.
Ingen kan ju träna bort alla risker; Covid har drabbat Zlatan och kan därmed drabba även de bästa av oss. Extremt hälsosamma unga människor kan också drabbas av hemskare sjukdomar än Covid – men vad man alltid kan göra är att förbättra sina odds att hålla sig frisk och att få lindriga symptom när man väl blir sjuk.
Tandborstningmetoden
Att se sin träning som tandborstning är för övrigt mitt bästa träningstips till folk som inte kommer igång, tandborstning är något man bara gör varje dag, dels för att det är dokumenterat väldigt bra för hälsan, men mest för att det är en rutin. Man behöver inte känna tandborstningspeppen, man behöver inte sätta upp ett mål om tandborstningsmarathon, man behöver inte ens köpa nya coola tandborstar hela tiden. Man bara gör det oavsett om det känns roligt eller tråkigt, dag ut och dag in. Och det funkar!
Vila och återhämtning
Vilan, då? Nej, med en varierad träning behövs nog faktiskt inga vilodagar. Eller vilodagar, alla dagar är ju mer vilodagar än träningsdagar i och med att max 2 timmar (i mitt fall tränar jag oftast under en timme) är träning och 22 timmar är vila. Även om man är sliten efter ett intervallpass i löpningen så förvärrar det ju inte saken att gå till gymmet och köra lugnt på motionscykeln i 15 minuter för att sen träna axlar. Att ha kört bänkpress ena dagen gör varken till eller från när man ska springa 7-8 kilometer i maklig takt dagen efter. Människan är gjord för att röra på sig varje dag så länge inte sjukdom sätter käppar i hjulet.
Drömkroppen
Hur gick det då med drömkroppen, undrar ni (såklart). Tyvärr! Jag har nog varken fått en nämnvärt annorlunda kropp eller ökat jättemycket i vikter på gymmet – eller sänkt mina i tider i löpningen. I och med att jag brukar träna många gånger i veckan och har gjort så i 19 år ungefär så avtar ju den “konkreta” marginalnyttan ganska starkt efter säg 3-4:e träningspasset. Det går helt enkelt inte att köra grymma löp-pass sju dagar i veckan, inte heller på gymmet. Dessutom så borde jag nog gå ner 10 kilo för att bli en bra löpare, vilket direkt motverkas av gympassen där jag snarare går upp. Fotboll är ju definitivt den roligaste träningen och i de nästkommande 111 dagarna kommer den träningsformen prioriteras lite mer.
Effekten
Men något har väl ändå hänt? Under de 111 dagarna har inga sociala aktiviteter försakats, inga jobbmöten har missats och inga onödiga risker (träna sjuk) har tagits. Inga sociala medier har uppdaterats med träningsbilder, så ingen märkbar effekt där heller. Den största fördelen är nog rutinen, som tidigare nämnts, att träning aldrig blir en stor grej utan en naturlig del av vardagen. En annan fördel är att träningen kan bli mer noggrann – det finns tid att lägga mer tid på oklara muskelgrupper, stretcha mer, springa lugna löppass – förhoppningsvis leder allt detta till färre skador och en mer holistiskt genomarbetad kropp.